Om fröken S och hennes förehavanden

Jag är normalt sett inte en av dom som skriker högt för kvinnans rättigheter i den feministiska debatten. Inte för att jag inte erkänner att kvinnor har rättigheter. Inte heller beror min avsaknad av medlemsskap i Fi på att jag inte inser och anser att kvinnor på många plan diskrimineras och att aktiva åtgärder för att detta ska ofog ska upphöra måste införas. Däremot ogillar jag den tendens till stigmatisering av män som debatten ofta ger upphov till. Jag ogillar också att kvinnan i sammanhanget alltför ofta betraktas som ett offer, och en svagare part, för vilken skyddsregler måste förhindra utnyttjande.

Jag är en av dom som anser att kvinnor och män till viss del, biologiskt sett, har olika egenskaper.  Feminism för mig innebär således inte en strävan mot att män och kvinnor ska bli så lika som möjligt. Däremot ska deras (våra) olikheter värderas lika högt, och där inga olikheter föreligger ska likabehandling praktiseras.

Med detta sagt, irriterar det mig vansinnigt mycket att kvinnor i idrottssammanhang ofta blir hyllade som Idrottstjejer, medan en man aldrig någonsin skulle kallas något annat än idrottsman. Att välja uttrycket idrottstjej istället för idrottskvinna är patroniserande. Det stör mig.

Fröken S