Siddharta Gautama
Ibland undrar jag om inte buddhisterna är dom som sitter inne med svaret.. Om man inte har nånting riskerar man inte att förlora det, och man kan leva lycklig i alla sina dagar (?)
Man måste dock väga känslan av att inte ha nånting (vilket säkert inte är särskilt kul) mot känslan att förlora det man har (vilket inte heller är kul, men kanske bättre än att aldrig ha haft något), och då kommer man nog ganska snabbt fram till att buddhismen kanske inte är klockren ändå.
Men om man dessutom tar i beaktande rädslan, under tiden som man faktiskt har allt, att förlora just det, vette fan om det inte hade varit hälsosammare att inte ha något.
Då vet man iallafall vad man har.
Fröken S
Man måste dock väga känslan av att inte ha nånting (vilket säkert inte är särskilt kul) mot känslan att förlora det man har (vilket inte heller är kul, men kanske bättre än att aldrig ha haft något), och då kommer man nog ganska snabbt fram till att buddhismen kanske inte är klockren ändå.
Men om man dessutom tar i beaktande rädslan, under tiden som man faktiskt har allt, att förlora just det, vette fan om det inte hade varit hälsosammare att inte ha något.
Då vet man iallafall vad man har.
Fröken S
Att köpa eller inte köpa en bärbar dator.
Mitt och Monkeys internet fungerar sådär. Det är vansinnigt irriterande men kanske vad man har att räkna med när man inte betalar en krona för det?
Som det är nu leder vårt krånglande internet dock egentligen inte till större problem än att jag inte kan snoka på facebook åtta gånger om dagen, men svårare tider är att vänta...(här hade det passat fint med ett sånt där scary soundtrack som alltid föregår överraskningsscenerna i alla skräckfilmer)
Jag har nämligen...(trumvirvel här tack) registrerat mig på min sista kurs någonsin på universitetet!
(Usch det är så läskigt att den där filmmusiken egentligen är överflödig.)
Eftersom min sista kurs består av en en-termin-lång uppsats, som naturligtvis kommer kräva mycket informationssökande på internet, blir problematiken plötsligt så mycket mer komplex, särskilt som jag varken har tid, lust eller råd att åka fram och tillbaka tolv mil till universitetet flera dagar i veckan. Det finns förstås ett bibliotek i vår lilla kuststad. Ett väldigt vackert bibliotek dessutom, men dess datorer är bara bokningsbara två timmar om dagen, och när facebook är färdigkollat lär det bara finnas en halvtimme kvar åt uppgifter som att spara ner Europakonventionen på usb-minnet. Problem alltså.
En bärbar dator hade varit lösningen på detta problem. Så en sådan kanske jag köper.
Fröken S
Som det är nu leder vårt krånglande internet dock egentligen inte till större problem än att jag inte kan snoka på facebook åtta gånger om dagen, men svårare tider är att vänta...(här hade det passat fint med ett sånt där scary soundtrack som alltid föregår överraskningsscenerna i alla skräckfilmer)
Jag har nämligen...(trumvirvel här tack) registrerat mig på min sista kurs någonsin på universitetet!
(Usch det är så läskigt att den där filmmusiken egentligen är överflödig.)
Eftersom min sista kurs består av en en-termin-lång uppsats, som naturligtvis kommer kräva mycket informationssökande på internet, blir problematiken plötsligt så mycket mer komplex, särskilt som jag varken har tid, lust eller råd att åka fram och tillbaka tolv mil till universitetet flera dagar i veckan. Det finns förstås ett bibliotek i vår lilla kuststad. Ett väldigt vackert bibliotek dessutom, men dess datorer är bara bokningsbara två timmar om dagen, och när facebook är färdigkollat lär det bara finnas en halvtimme kvar åt uppgifter som att spara ner Europakonventionen på usb-minnet. Problem alltså.
En bärbar dator hade varit lösningen på detta problem. Så en sådan kanske jag köper.
Fröken S
Idrottspojkar
Jag är normalt sett inte en av dom som skriker högt för kvinnans rättigheter i den feministiska debatten. Inte för att jag inte erkänner att kvinnor har rättigheter. Inte heller beror min avsaknad av medlemsskap i Fi på att jag inte inser och anser att kvinnor på många plan diskrimineras och att aktiva åtgärder för att detta ska ofog ska upphöra måste införas. Däremot ogillar jag den tendens till stigmatisering av män som debatten ofta ger upphov till. Jag ogillar också att kvinnan i sammanhanget alltför ofta betraktas som ett offer, och en svagare part, för vilken skyddsregler måste förhindra utnyttjande.
Jag är en av dom som anser att kvinnor och män till viss del, biologiskt sett, har olika egenskaper. Feminism för mig innebär således inte en strävan mot att män och kvinnor ska bli så lika som möjligt. Däremot ska deras (våra) olikheter värderas lika högt, och där inga olikheter föreligger ska likabehandling praktiseras.
Med detta sagt, irriterar det mig vansinnigt mycket att kvinnor i idrottssammanhang ofta blir hyllade som Idrottstjejer, medan en man aldrig någonsin skulle kallas något annat än idrottsman. Att välja uttrycket idrottstjej istället för idrottskvinna är patroniserande. Det stör mig.
Fröken S
Det här med uppsatser.
Är mitt uppe i en sådan just nu. Eller, mitten är väl kanske inte den korrekta beskrivningen av var i processen jag befinner mig. Jag började igår. Men det känns som om de tre senaste och sista terminerna har bestått av ett enda långt uppsatsskrivande. Det är sådär kul. Nu kanske min bedömningsförmåga är något påverkad av att det nu är sista rycket innan examensarbetet, som för övrigt också består av uppsatsskrivande, och efter åtta terminer börjar jag faktiskt bli lite less, men är inte uppsatser ganska meningslösa? Åtminstone så länge man inte forskar i något, inte tidigare undersökt, ämne där intressanta slutsatser kan dras som faktiskt inte bara är citat av sedan länge redan dragna slutsatser. Uppsatser av det slaget är inte de jag ägnat den senaste tiden åt. En sådan uppsats kommer däremot förhoppningsvis examensarbetet att resultera i, varför jag trots allt ser fram emot detta.
De uppsatser jag skrivit senast har byggt på ämnen som tjatats till döds, och uppsatsskrivandet blir då mer av ett "klipp-och-klistrande". Flytta text från ett ställe till ett annat, ändra om formuleringarna något då plagiat är en dödssynd, och låtsas ha tänkt till i slutsatsen, när man i själva verket enbart stulit någon annans redan tänkta och publicerade tankar men med formuleringen "Jag anser..." framför. Voila! En uppsats är född. Dessutom börjar alla mina uppsatser med orden: " I följande uppsats avser jag behandla frågan om..." Suck. Jag blir till och med trött på mig själv.
Fröken S
De uppsatser jag skrivit senast har byggt på ämnen som tjatats till döds, och uppsatsskrivandet blir då mer av ett "klipp-och-klistrande". Flytta text från ett ställe till ett annat, ändra om formuleringarna något då plagiat är en dödssynd, och låtsas ha tänkt till i slutsatsen, när man i själva verket enbart stulit någon annans redan tänkta och publicerade tankar men med formuleringen "Jag anser..." framför. Voila! En uppsats är född. Dessutom börjar alla mina uppsatser med orden: " I följande uppsats avser jag behandla frågan om..." Suck. Jag blir till och med trött på mig själv.
Fröken S
Summering
2008 alltså.
Nyårsafton hos Pålle och Osbourne var en supertrevlig avslutning på ett, faktiskt, fantastiskt år. Jag brukar inte slänga mig med kraftuttryck men fantastiskt är ordet.
Det började dock sådär.
Året inleddes som nybliven singel och hemlös. Uppbrottet var dock en naturlig följd av ett förhållande som levde på övertid och även om avslut sällan är smärtfria hade jag när 2007 kom redan insett att detta kanske var det bästa som hänt mig på länge. Trots allt. Hemlösheten var i sin tur en följd av uppbrottet, och egentligen var jag väl kanske inte sådär jättehemlös.
En skidresa med Gänget och Exxet blev en sorts avslutningsfest för det långa förhållande som nu låg bakom mig och sen började det Nya Livet.
Ny lägenhet, Nytt gym, Ny favoritresturang för mig och Kylie M att lösa världsproblemen på. Ett av dessa utgjordes förstås av vilka krav som skulle ställas på nästa eventuella förbindelseföremål. Jag hade dock mina krav klara för mig och dessa ledde mig så rätt som det någonsin kan bli. Även om Han, som nästan klockrent uppfyller de och alla andra krav en Fröken S kan tänkas ha, från början inte ansåg att Snus, Hockey, och Norrland är några särskilt stabila kriterier. Fast han har kanske ändrat sig?
2007 blev i alla fall året då jag förälskade mig i Monkey och i Kiruna. Där spenderade jag den mesta tiden mellan mars och augusti bland skogsmullar och Kirunafestivaler. Eller åtminstone en. Festival alltså. Vi reste till Kroatien och Monkey och Chewbacca blev sörlänningar. Jag flyttade norrut. 12 mil, för att lixom möta dom en bit på vägen, (eh?).
Sambo, hus, bil och vovve. 2007 var året när vuxenpoängen knackade så hårt på dörren att oväsendet inte gick att ignorera. Men i den skepnad dom kom är dom så välkomna så.
Fröken S
Nyårsafton hos Pålle och Osbourne var en supertrevlig avslutning på ett, faktiskt, fantastiskt år. Jag brukar inte slänga mig med kraftuttryck men fantastiskt är ordet.
Det började dock sådär.
Året inleddes som nybliven singel och hemlös. Uppbrottet var dock en naturlig följd av ett förhållande som levde på övertid och även om avslut sällan är smärtfria hade jag när 2007 kom redan insett att detta kanske var det bästa som hänt mig på länge. Trots allt. Hemlösheten var i sin tur en följd av uppbrottet, och egentligen var jag väl kanske inte sådär jättehemlös.
En skidresa med Gänget och Exxet blev en sorts avslutningsfest för det långa förhållande som nu låg bakom mig och sen började det Nya Livet.
Ny lägenhet, Nytt gym, Ny favoritresturang för mig och Kylie M att lösa världsproblemen på. Ett av dessa utgjordes förstås av vilka krav som skulle ställas på nästa eventuella förbindelseföremål. Jag hade dock mina krav klara för mig och dessa ledde mig så rätt som det någonsin kan bli. Även om Han, som nästan klockrent uppfyller de och alla andra krav en Fröken S kan tänkas ha, från början inte ansåg att Snus, Hockey, och Norrland är några särskilt stabila kriterier. Fast han har kanske ändrat sig?
2007 blev i alla fall året då jag förälskade mig i Monkey och i Kiruna. Där spenderade jag den mesta tiden mellan mars och augusti bland skogsmullar och Kirunafestivaler. Eller åtminstone en. Festival alltså. Vi reste till Kroatien och Monkey och Chewbacca blev sörlänningar. Jag flyttade norrut. 12 mil, för att lixom möta dom en bit på vägen, (eh?).
Sambo, hus, bil och vovve. 2007 var året när vuxenpoängen knackade så hårt på dörren att oväsendet inte gick att ignorera. Men i den skepnad dom kom är dom så välkomna så.
Fröken S
