Om fröken S och hennes förehavanden

Det finns saker man inte gör. Fast det finns kanske en förklaring.

En sak man inte gör är skriver om sådana saker man inte gör i ett blogginlägg. Det är privat.
Å andra sidan vill man bara kräkas ut allting och se det svart på vitt på skärmen. Låta hela världen veta att jorden inte snurrar som den ska idag.

Svart på vitt ja.
Jag hoppas på en förklaring.

Fröken S

Promenixade i barndomsbyn igår.

Gick förbi låg- mellan- och högstadieskolorna och mindes hur små saker var så stora på den tiden. Hur nästan ett helt liv kunde rymmas i de där byggnaderna och hur viktigt det var att springa snabbast på tre kilometer.

Gick uppför backen som var en genväg men där man ibland var tvungen att leda cykeln. Backen som var ett berg då.

Gick förbi fotbollsplanen och mindes hur jag älskade träningarna, hatade matcherna och hur skönt det var att jaga boll i regn och rusk och lervälling. Faktiskt. Mindes hur några få gavs möjlighet att förstöra självkänslan för väldigt många. Och hur mycket vi avskydde grusplanen.

Gick förbi Miss Qwertas barndomshem och mindes våra äventyr som startade på Gröningen. Med Mamma Qwertas färska gräslök och persilja som enda proviant började vi våra vandringar. Gröningen var en hel värld på den tiden.

På hemvägen funderade jag på att berget kanske är en backe idag, men små saker är fortfarande stora. Och Gröningen kanske bara är en gräsplätt, men jag och Miss Qwerta jagar fortfarande äventyr och vi gör det fortfarande ihop. Ibland. Och bollen och fotbollsplanen kanske har bytts ut mot vikter och spinningcykel men det är fortfarande viktigt att springa snabbast.

Dessutom tycker jag fortfarande att det hade varit sjukt bra om man hade kunnat klara sig på bara gräslök och persilja.

Fröken S