Om fröken S och hennes förehavanden

Det var ett tag sen nu, incidenten på nyårsafton, men jag funderar över den ibland.
Mer på det faktum att det inte var en isolerad företeelse än på idioten som var orsaken till den.

Det börjar oftast med att någon, som förmodligen egentligen skiter högaktningsfullt i svaret men som frågar för artighets skull, undrar vad lilla Fröken S kan tänkas ha för planer med sitt lilla liv. På svaret blir reaktionen tillräckligt ofta för att nu vara det förväntade: -Jaha, oj, är inte det jäättesvårt?! Förhoppningsvis mer sällan, men förmodligen alldeles för ofta, betyder denna kommentar egentligen: Fröken S? Är hon verkligen begåvad nog att ta sig egenom den utbildningen? Hon är ju blond (!), ung, och så söp hon på gymnasiet. Sprit.Tequila faktiskt, i mängder, varje helg. Och så hade hon urringade linnen, höga stövlar, och pojkvänner! Kvinna dessutom! Eller ja, tjej snarare. Om hon avslöjat att hon var alkoholist hade det varit mindre förvånande.

Men hon kan ju ha förändrats, lilla fröken, även om hon ser misstänkt lika blond ut som för fem år sen.
Hon kan ju ha förvandlats till en snobbig plugghäst utan liv som drar torra juridikskämt så snart tillfälle ges, vilket inte är särskilt ofta eftersom det aldrig finns någon i hennes närhet som orkar höra på en socialt handikappad paragrafryttare. Den bitterhet detta skapar botar lilla fröken med att ägna en timme eller två  i skolans bibliotek för att riva ut de viktigaste sidorna i kurslitteraturen. För att reducera konkurrensen lixom. 

Det finns ytterligare ett möjligt scenario som kan förklara lilla frökens yrkesval. Lilla fröken S vill rädda världen. Gå med i Amnesty och kämpa för mänskliga rättigheter, eller varför inte bli miljökämpe. Det är ju så populärt nuförtiden. Ja, det är ju en fin tanke. Låt henne hållas. 

Ibland funderar jag över de här versionerna av mig själv. Bimbon, den snobbiga karriäristen, och miljökämpen. Jag funderar på över om det är självinsikten det är fel på snarare än andra människors uppfattning.

Ibland är det tröttsamt att fundera så, och då tänker jag istället att alla blekfeta män i femtioårsåldern med kvinnoförakt är idioter som borde hålla sig ifrån spriten på nyårsafton om dom inte kan låta bli att våldgästa sina grannar och förolämpa deras blonda vänner, med för korta kjolar. Och så botar jag bitterheten med en sväng bland bibliotekets mest åtråvärda böcker, och bestämmer mig för att det varken är fel på att rädda världen eller på för korta kjolar.

Fröken S

Idag är en sån där dag.
 
Eller nja. Igår kväll var en sån kväll och sen tog en-sån-där en liten paus för att återkomma idag på eftermiddagen. En sån där dag i eftermiddags alltså.

Köpte blommor  för att muntra upp mig. Tyvärr fanns det bara vissna kvar, men det kunde jag identifiera mig med så dom köpte jag.

Nu står dom i en för stor vas och slokar. Funderar på att ge dom vatten, men jag tror jag skiter i det. Man ska inte kasta pärlor åt svin. Eller kranvatten på döda växter. Det är slöseri med resurser.

Om jag blev munter?  eh.


Fröken S

Var på krogen i lördags.

Inte i den bemärkelse som "var på krogen" ständigt innebar för några år sen, och som det mer sällan innebär nuförtiden. Jag var varken redlöst berusad eller krälande.

Jag skulle jobba tidigt på söndagen så jag drack bara tre glas vin. Och lika många vatten. Jag gick från krogen långt innan den stängde för att hinna med sista bussen hem. Bussen lixom. 

Eftersom jag tydligen i nyktert tillstånd har framförhållning var jag riktigt tidig vid busshållplatsen. Det var ganska kallt ute, vilket normalt sett inte utgör något problem i sådana sammanhang. Alkohol värmer som bekant. Var min nykterhet ett problem i lördags med hänsyn till köldgraderna? Icke så.

Då jag hade halva mitt liv med mig i väskan kunde jag dra på mig de varma träningsbrallorna över strumpbyxorna, byta till bekväma skor och sätta mig ner på trottoaren och läsa min medhavda roman i väntan på bussen. Tragiskt kan tyckas, men just då var jag ganska nöjd med att vara gammal och förståndig. Och ingen behöver nog oroa sig för, eller glädjas åt för den delen, att mina festdagar skulle vara förbi. Supa kan jag nog. Men det är skönt att slippa ibland.

Det slog mig en sak där jag satt mitt i natten på min trottoarkant och väntade på att hundratrettiotvåan skulle dyka upp och ta mig därifrån. Om man av någon anledning vill dra till sig extremt mycket uppmärksamhet, ska man sätta sig på en avskild plats mitt i natten, gärna i närheten av en krog eller annat ställe där onyktra människor befinner sig och se ut som om man vill lämnas ifred. Detta fenomen är ett bloggämne i sig och kanske plockar jag upp tråden någon gång.

Fröken S

Jag, Monkey och Chewbacca var på utflykt idag.

Fantastiskt fint väder, läckert naturreservat, och god, av husmor Fröken S ordnad, fika gjorde dagen mysig.
Sällskapet också förstås.

Andra aktiviteter på undanskymda platser men med fin utsikt, gjorde en redan mysig dag bättre. Eller hetare åtminstone.

En extremt bakis pojkvän, och en duktigt smutsig vovve, är sådant där som skulle ha kunnat dra ner betyget, men eftersom dom är så charmiga väljer jag att se det som stilpoäng.

Jordens finaste meddelande från jordens finaste Toffiee F var pricken över i.

Fröken S