Jurist, javisst.
Det var ett tag sen nu, incidenten på nyårsafton, men jag funderar över den ibland.
Mer på det faktum att det inte var en isolerad företeelse än på idioten som var orsaken till den.
Det börjar oftast med att någon, som förmodligen egentligen skiter högaktningsfullt i svaret men som frågar för artighets skull, undrar vad lilla Fröken S kan tänkas ha för planer med sitt lilla liv. På svaret blir reaktionen tillräckligt ofta för att nu vara det förväntade: -Jaha, oj, är inte det jäättesvårt?! Förhoppningsvis mer sällan, men förmodligen alldeles för ofta, betyder denna kommentar egentligen: Fröken S? Är hon verkligen begåvad nog att ta sig egenom den utbildningen? Hon är ju blond (!), ung, och så söp hon på gymnasiet. Sprit.Tequila faktiskt, i mängder, varje helg. Och så hade hon urringade linnen, höga stövlar, och pojkvänner! Kvinna dessutom! Eller ja, tjej snarare. Om hon avslöjat att hon var alkoholist hade det varit mindre förvånande.
Men hon kan ju ha förändrats, lilla fröken, även om hon ser misstänkt lika blond ut som för fem år sen.
Hon kan ju ha förvandlats till en snobbig plugghäst utan liv som drar torra juridikskämt så snart tillfälle ges, vilket inte är särskilt ofta eftersom det aldrig finns någon i hennes närhet som orkar höra på en socialt handikappad paragrafryttare. Den bitterhet detta skapar botar lilla fröken med att ägna en timme eller två i skolans bibliotek för att riva ut de viktigaste sidorna i kurslitteraturen. För att reducera konkurrensen lixom.
Det finns ytterligare ett möjligt scenario som kan förklara lilla frökens yrkesval. Lilla fröken S vill rädda världen. Gå med i Amnesty och kämpa för mänskliga rättigheter, eller varför inte bli miljökämpe. Det är ju så populärt nuförtiden. Ja, det är ju en fin tanke. Låt henne hållas.
Ibland funderar jag över de här versionerna av mig själv. Bimbon, den snobbiga karriäristen, och miljökämpen. Jag funderar på över om det är självinsikten det är fel på snarare än andra människors uppfattning.
Ibland är det tröttsamt att fundera så, och då tänker jag istället att alla blekfeta män i femtioårsåldern med kvinnoförakt är idioter som borde hålla sig ifrån spriten på nyårsafton om dom inte kan låta bli att våldgästa sina grannar och förolämpa deras blonda vänner, med för korta kjolar. Och så botar jag bitterheten med en sväng bland bibliotekets mest åtråvärda böcker, och bestämmer mig för att det varken är fel på att rädda världen eller på för korta kjolar.
Fröken S
Mer på det faktum att det inte var en isolerad företeelse än på idioten som var orsaken till den.
Det börjar oftast med att någon, som förmodligen egentligen skiter högaktningsfullt i svaret men som frågar för artighets skull, undrar vad lilla Fröken S kan tänkas ha för planer med sitt lilla liv. På svaret blir reaktionen tillräckligt ofta för att nu vara det förväntade: -Jaha, oj, är inte det jäättesvårt?! Förhoppningsvis mer sällan, men förmodligen alldeles för ofta, betyder denna kommentar egentligen: Fröken S? Är hon verkligen begåvad nog att ta sig egenom den utbildningen? Hon är ju blond (!), ung, och så söp hon på gymnasiet. Sprit.Tequila faktiskt, i mängder, varje helg. Och så hade hon urringade linnen, höga stövlar, och pojkvänner! Kvinna dessutom! Eller ja, tjej snarare. Om hon avslöjat att hon var alkoholist hade det varit mindre förvånande.
Men hon kan ju ha förändrats, lilla fröken, även om hon ser misstänkt lika blond ut som för fem år sen.
Hon kan ju ha förvandlats till en snobbig plugghäst utan liv som drar torra juridikskämt så snart tillfälle ges, vilket inte är särskilt ofta eftersom det aldrig finns någon i hennes närhet som orkar höra på en socialt handikappad paragrafryttare. Den bitterhet detta skapar botar lilla fröken med att ägna en timme eller två i skolans bibliotek för att riva ut de viktigaste sidorna i kurslitteraturen. För att reducera konkurrensen lixom.
Det finns ytterligare ett möjligt scenario som kan förklara lilla frökens yrkesval. Lilla fröken S vill rädda världen. Gå med i Amnesty och kämpa för mänskliga rättigheter, eller varför inte bli miljökämpe. Det är ju så populärt nuförtiden. Ja, det är ju en fin tanke. Låt henne hållas.
Ibland funderar jag över de här versionerna av mig själv. Bimbon, den snobbiga karriäristen, och miljökämpen. Jag funderar på över om det är självinsikten det är fel på snarare än andra människors uppfattning.
Ibland är det tröttsamt att fundera så, och då tänker jag istället att alla blekfeta män i femtioårsåldern med kvinnoförakt är idioter som borde hålla sig ifrån spriten på nyårsafton om dom inte kan låta bli att våldgästa sina grannar och förolämpa deras blonda vänner, med för korta kjolar. Och så botar jag bitterheten med en sväng bland bibliotekets mest åtråvärda böcker, och bestämmer mig för att det varken är fel på att rädda världen eller på för korta kjolar.
Fröken S
Kommentarer
Postat av: miss Qwerta
Och jag gör som jag alltid gjort; älskar dig för precis den du är.
Postat av: Kylie M
Jag tänker också på honom ibland! *morrar lite sådär halvtyst* Vi får hoppas på ett generationsbyte och att nästkommande faktiskt är annorlunda, hmm... Eller så får vi se det som resten av rätts-Sverige, sätter du sig i en kort guldig klänning mitt framför en gammal bitter karl får du faktiskt skylla dig själv. ;) Kyssar och smek till världens smartaste OCH vackraste!
Postat av: Toffie F
alltså jag har en kompis, som e så jävla snygg så det e sorgligt. o dessutom pluggar hon till advokat o e sjuuuukt smart. Så finns det någon rättvisa i världen så lämnar hon amnesty till mig så jag kan få behålla mina moder teresa drömmar för mig själv! ;)
Trackback
