Om fröken S och hennes förehavanden

Imorgon är det ett år sen. 

Kiruna för första gången med allt vad det kom att innebära. Vidgade vyer, minst sagt. Nya bekantskaper och upplevelser som inte alls kan beskrivas. Men mest kärlek förstås.

Läste i tidningen, den 14e februari, gatuintervjuer inspirerade av Alla Hjärtans Dag. Frågan riktade sig till slumpmässigt utvalda par som var ute och promenerade och den löd något i stil med, "varför föll du för din partner?" Dom flesta svarade att det berodde på ögonen. Säkert, kände jag då och undrade vad jag själv skulle ha svarat.

Visst har Monkey fina ögon. Finast till och med. Det enda negativa med dom är egentligen bara den lilla detaljen att dom inte fungerar som dom ska. Men annars är det bra, som han brukar säga.

Men inte är det därför. Det är ju för att han är den enda jag känner som inte tror på att jag har dåligt lokalsinne. Du är bara ointresserad säger han och vägrar tala om för mig hur jag hittar hem. Du kan själv.
Det är för att han ser på mig när jag är ledsen och tvingar mig att berätta vad som är fel.
Han minns det nog inte själv, men han är den enda som sagt att det är naturligt att människor kommer att slå mig på fingrarna när jag kommer ut i arbetslivet. Dom har mer erfarenhet. Jag behöver inte alls kunna allt.  Det är därför.
Och så är det för att han vägrar ta tillbaka och be om ursäkt för något han säger och menar, men som jag missförstår. Det är för att han förklarar tills jag förstår.
Det är för att han säger att jag är fin i det mest sårbara ögonblicket mellan vakenhet och sömn. Det är omöjligt att värja sig då.
Det är för att han organiserar sina papper i pärmar och för att han köper kryddor i refillpåse.
Det är för att han utmanar mig. För att han är klok, och omtänksam. Och manlig.
Det är för att han tar sig själv på lagom stort allvar, och för att han alltid fäller dom klockrenaste kommentarerna. Han är den roligaste jag vet, och han är sexig på sin skoter.

Det är för att han varje dag påminner mig om varför. Därför.

Det hade förstås blivit en väldigt lång intervju. Kanske hade jag bortsett från hans synfel och svarat att det var ögonen som fick mig på fall. Kanske hade jag sparat kärleksförklaringen till ett blogginlägg.

Jag älskar dig.

Fröken S