Om fröken S och hennes förehavanden

Alla dessa bokstavskombinationer.

Den sista i raden kan man besöka. Det gjorde jag igår.
De två första i raden är det stor risk att man tillfälligt drabbas av vid ett sådant besök.

Första gången jag var på arbetsförmedlingen ägnade min handläggare-som-egentligen-inte-alls-var-min-handläggare-utan-som-bara-handlade-mitt-ärende-tillfälligt-tills-nästa-gång-jag-går-dit-och-kanske-om-jag-går-dit-på-rätt-dag-och-tid-får-träffa-min-riktiga-handläggare (Fortsättningsvis kallas Handläggaren) drygt en timme åt att försöka få min situation att passa in i det standardformulär som finns upprättad för ändamålet. De största problemen verkade vara att hitta de bästa prepositionerna för meningarna, och att texten hela tiden blev för lång.  Då jag föreslog att Handläggaren skulle förkorta arbetsförmedlingen till af, eller ams fick texten plötsligt plats och vi kunde gå vidare.

Därefter berättade Handläggaren för mig om en jurists arbetsuppgifter. Det var mycket lärorikt.
Jag fick veta att en jurist kan "tolka avtal och lagar och sånt. Ja, du vet, det är ju lixom viktigt att när man har skrivit ett avtal att det tolkas rätt och så. Så det inte blir fel sen. Mellan parterna alltså."

Handläggaren berättade oxå för mig hur dålig marknaden såg ut för tillfället. Gått ner jättemycket. Inte alls bra. Ser mycket mörkt ut. "Men jag skriver här i formuläret att utsikterna trots det är ganska goda när det gäller för dig att få jobb. Ja, det kan ju tyckas lite motsägelsefullt, men, jag tycker ändå det ser ganska bra ut för dig." Okej, fan vad betryggande kände jag då. INTE. Och undrade om hon grundade den prognonsen på min förmåga att förkorta långa besvärliga sällan inom verksamheten använda ord såsom arbetsfömedlingen.


Innan jag skulle gå fick jag i allafall höra hur oerhört SPÄNNANDE min situation är. Så oplanerad. Så mycket möjligheter.
Jag förklarade tyst och snällt att jag hade svårigheter att se vari det spännande med att inte veta om man har råd att äta nästföljande månad låg. 
Vad jag naturligtvis ville säga var att om kärringjäveln nu tyckte att det skulle vara så väldigt spännande att vara utan jobb så kunde hon säkert gå in till chefen på en gång och berätta för honom eller henne exakt hur liten jävla nytta handläggarna på det här skitstället gör och hur mycket tid och pengar som slösas bort för att dom ska kunna göra det. Liten nytta alltså.

I den här bloggen är vi (jag) dock politiskt korrekta och nämnas ska därför att vi (jag) på inget vis generaliserar och menar att ALLA arbetsfömedlingens handläggare skulle vara hjärndöda. Vi (jag) menar inte ens att min handläggare-som-inte-ens-är-min-handlägg...(ja, ni förstår) är hjärndöd. Jag blev bara lite irriterad.

Med mig från arbetsförmedlingen fick jag en bunt pappar med anvisade jobb. Jobb som arbetsförmedlingen hjälpt mig att hitta och tycker att jag ska söka alltså. Eftersom papprena med jobben var utskrifter från ams.se hade jag förstås redan sökt dom. Tre veckor tidigare. Men tack ändå för hjälpen. Eh.

Om gårdagens besök hos arbetsförmedlingen orkar jag kanske skriva en annan gång. Men nämnas kan att jag fortfarande inte fått träffa min handläggare.

Fröken S